F•R•I•E•N•D•S, The One with All the Kissing (S05E02)
Den här gången ska jag ha tålamod. Den här gången vill jag inte stressa in i något. Den här gången ska jag känna efter och njuta av det som är för vad det är. Jag ber bara att det inte tar slut, att det är en början jag njuter av, inte en början och ett slut på en gång.
Jag vill släppa in dig, men jag vill inte bli sårad igen.
Jag är för gammal för att spela svår. Jag är din om du vill ha mig.
Fan. Hur kunde det bli såhär? Det är inte menat att någon så ung ska försvinna, det är inte det som är meningen här. Alla fina minnen ska jag bära med mig för dig. Minns du midsommaren vi spenderade ihop när du fick tyst på Stig, du är nog den enda människan som har lyckats få honom att vara tyst någonsin. Eller när vi var på Milky Chance, du kände bara mig men föll så bra in i sällskapet. Alla tyckte om dig, de sa att du var så himla rolig och fin. Eller i somras när vi satt och drack drinkar på en uteservering och det var så varmt fast kvällen var sen. Det gör så ont att veta att samhället ännu en gång har lyckats svika någon som ropade på hjälp. Hälsa mamma och ta hand om varandra, jag vet att ni passar bra ihop och har mycket att diskutera. Be henne bjuda på bullar, för det var det enda hon kunde i köket. Ni är på en bättre plats nu.
